Besvikelse

Vet att jag är såå dålig på att uppdatera här just nu. Tiden räcker inte riktigt till med två små huliganer ;) Kommer skriva lite när jag känner att det finns mer tid och ork över helt enkelt. Men nu känner jag att jag måste få skriva om en lite privat sak och inte bara lägga ut grejer om barnen.
 
Jag vill inte "outa" någon, men usch vad jag har känt mig ledsen och faktiskt riktigt besviken de senaste dagarna. Det är nästan den värsta känslan som finns, när det liksom kryper i kroppen för att man känner sig så himla, i detta fallet, bortvald! Det känns som att denna person genom att göra på ett visst sätt har sagt tack och hej för allt vi nånsin har haft och (vad jag trodde att vi trots allt) har (eller kanske rättare sagt nu; hade?) kvar. Enligt vissa kanske denna person gjort/gör rätt för att det inte är som det var "förr", men hur som helst så blev jag rätt och slätt skitledsen och hade det varit tvärtom så hade jag inte gjort detsamma. Tråkigt när det inte verkar vara någon "big deal" för personen ifråga heller, att det liksom verkar självklart att göra så.
 
Det är inte så att jag kommer sura över det, men jag trodde att det var annorlunda och förväntade mig annat! Och därför blev jag otroligt ledsen.
 
(Detta handlar inte om Gustav om någon nu tror det.)
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0